Du är här

Samverkan

Samverkan återkommer som ett centralt tema i forskningen kring elever som riskerar att lämna skolan utan att fullfölja sin utbildning. Elever som redan har avbrutit sina studier eller befinner sig i riskzon för studieavbrott befinner sig ofta i komplexa situationer och behöver stöd från flera olika instanser i samhället och från professionella personer. För den enskilde individen kan kontaktytorna upplevas svåra att överblicka och det kan kännas oklart med vem, hur och varför olika kontakter ska tas. Genom tydlig samverkan, inom skolan såväl som utanför, kan antalet kontakter reduceras och individens ramar sättas i fokus, snarare än organisationernas.

Det behövs ofta många olika professioners kompetens för att stötta elever som befinner sig i komplexa situationer att fullfölja, eller återuppta, sina studier och det finns en rad olika resurser som samhället förfogar över. Dock upplever ofta professionella att det är en utmaning att samordna resurserna och arbetet på ett produktivt sätt till gagn för individen. Det finns i regel olika krav på myndigheter, och kommuner att samverka kring utsatta unga, men det saknas ofta en generell, tydlig struktur, formaliserade rutiner, former och innehåll för samverkan, vilket riskerar försvåra för arbetet med att utforma lämpliga insatser för individer samt säkerställa en likvärdighet i arbetet med de unga inom kommunen såväl som mellan kommunerna i landet. 

Från de ungas perspektiv är samverkan ofta avgörande för att de ska kunna tillgodogöra sig olika former av stöd. Alla olika professionella kontakter kan kännas överväldigande för de unga och deras föräldrar, och särskilt utmanande för de som har en komplex skolbakgrund, eller funktionsnedsättningar av olika slag.

Inom projektet har samverkan har varit särskilt centralt för de verksamheter som arbetat med ungdomar som redan har avbrutit sina studier och ska stöttas att återvända till studier, arbete eller annan sysselsättning, men även inom skolan har det framträtt som en central framgångsfaktor. 

En viktig del av samverkan på individnivå har handlat om att skapa en sammanhållen process kring elever/de unga som uppvisar riskfaktorer och är i behov av stöd från många olika professionella. Inom skolan har det berört främst samverkan mellan exempelvis elevhälsan, ämneslärare, mentorer, resurslärare, samt andra aktörer vid behov. För de projekt som arbetat med unga som avbrutit sina studier har arbetet omfattat utformningen av samverkan mellan olika förvaltningar i kommunen, landstinget och andra aktörer ex. socialförvaltning, utbildningsförvaltning, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Arbetsmarknadsenheter m.m.

Inom projektet har förbättrad och utökad samverkan utgjort ett viktigt fokus. Skolor och andra verksamheter har utvecklat strukturer, forum, rutiner, arbetssätt och nya funktioner för att möjliggöra ett produktivt samarbete kring elever och unga i behov av olika typer av stöd. Arbetet har kretsat kring system för att dela information, samordna insatser och samarbeta kring insatser.

Inom skolorna har det bland annat handlat om att utforma samverkanstrukturer mellan de olika personalgrupperna för att snabbare identifiera riskindikatorer hos elever och genomföra utförliga utredningar av orsaker till att skolarbetet inte fungerar, samt gemensamt utforma ”rätt” insatser utifrån ett helhetsperspektiv på elevens situation i relation till skolan och studierna. Det har även omfattat utformning av adekvata rutiner och system för informationsöverföring och dokumentationsamordning av skolarbetet och olika insatser från elevhälsan eller i övergångarna mellan grundskola och gymnasiet då många elever som inte fullföljer sina studier har en komplex skolbakgrund och kan behöva mycket stöd i övergången från grundskolan och gradvis slussas in på gymnasieskolan. Samverkan har också utvecklats med syftet att dela information om elevernas behov och förmågor, sprida kunskaper och öka kompetensen på olika områden hos personalen som ska möta eleverna. Det har handlat om att exempelvis integrera elevhälsan tydligare i alla delar av skolans verksamhet eller lyfta in nya kompetenser och funktioner.

Andra samverkansområden har handlat om att skapa samsyn och gemensamma strategier kring bedömningskriterier, värderingar, kunskapssyn, förhållningssätt och bemötande och samordna mål och kunskapskrav för att underlätta för elever att hantera sin situation. 

För de verksamheter som arbetat med att utveckla arbetet med unga som avbrutit sin studier och beöver stöd för att åter närma sig studier, en etablering på arbetsmarknaden eller annan sysselsättning har samverkan ofta varit en central del i arbetet. Det har handlat om att skapa system och rutiner för att kunna identifiera de unga i samverkan med andra statliga och kommunala aktörer och säkerställa att inga ungdomar "faller mellan stolarna", samordna behovsbedömningar, insatser och resurser för att kunna erbjuda de unga ett sammanhållet stöd. För en del projekt har utformningen av en plattform för de unga varit i fokus, utifrån vilken de olika insatserna samordnas.

Inom projektet har många olika ”metoder och modeller” för förbättrad samverkan prövats såsom elevnära arbetslag, ökad integrering av elevhälsan, multikompetenta team, coacher, koordinatorer och olika former av plattformar för de unga utifrån vilka stödinsatserna utformas.   

Inom Plug In projektet beskrivs samverkan som en framträdande framgångsfaktor. De som deltagit i projektet menar att samverkan har underlättat och förbättrat arbetet kring de unga på många olika sätt. Genom att tydliggöra ansvarsområden och gränser mellan olika funktioner, aktörer och professionella har exempelvis samvekan reducerat risken att elever/unga hamnar mellan stolarna, det har skapat ”strukturer som bär”. Det har också bidragit till att kvaliteten i arbetet kring de unga förstärkts. I samband med det har särskilt det multikompetenta teamet lyfts fram som en produktiv metod för att arbeta med unga i riskzonen, då det involverar många kompetenser i arbetet som tillsammans kan skapa en tydligare helhetsbild över individens situation. Teamarbetet beskrivs öka förutsättningarna för att personalen kan göra rätt bedömningar av de ungas behov och teamet kan även i egenskap av sina olika perspektiv och förankring i olika verksamheter bredda repertoaren av tillgängliga insatser. Samarbete i team rapporteras bidra till en ökad samsyn kring de ungas behov, målen för arbetet och lämpliga insatser och samordningen av dessa, vilket uppfattas vara en centralt i arbetet med att stötta ungdomarna på ett effektivt sätt. 

Särskilt produktivt beskrivs samverkan vara om det samordnas genom en coach eller koordinator som tar huvudansvar för kontakterna med den enskilda eleven/ungdomen. Funktionerna kan liknas vid ”case management” som förekommer inom vården, och innebär att en professionell tar ansvar för att samordna alla kontakter, information och insatser. På flera skolor har exmepelvis elevcoacher anställts som har en tydlig samordnande funktion. De bygger en relation med eleverna och fungerar sedan som ”spindeln i nätet” gentemot dessa och familjen. Förutom att samordna information, kunskap och olika insatser, fungerar även coacherna som ett stöd för eleverna på olika områden. Det kan handla om strukturstöd, praktiskt vardagsstöd och lotsning, men framför allt genom professionell coachning som stöttar de unga att formulera mål och utforska förmågor och färdigheter som sedan kontinuerligt följs upp för att synliggöra deras progression och utveckling.

De ungdomar som deltagit i projektet, både inom utanför skolstrukturerna, menar att coacherna och koordinatorerna varit mycket betydelsefulla för deras utveckling. De menar att det professionella stödet från en trygg vuxen som de känner förtroende för medfört att de orkat ta sig an utmaningar med skolan och skolarbetet och i vardagen. Det som framhålls särskilt är att coacherna/koordinatorerna har kunnat erbjuda ett flexibelt stöd i form av tid och plats utifrån individernas behov och att det funnits ett tydligt helhetsperspektiv i arbetet med fokus på elevens/den unges livssituation och välbefinnande i stort. Även coachernas kompetens lyfts fram som en viktig faktor. Det handlar om både formella och informella kompetenser. Framför allt framhålls kunskaper om unga i riskzonen, erfarenhet av att arbeta med dem och engagemang för gruppen som centralt, samt coachernas förmåga att bemöta och coacha dem. För de som verkar inom skolan handlar det om kunskap om skolan, dess organisation och uppdrag, samt andra funktioner i samhället i stort för att kunna lotsa till rätt instans utifrån individernas behov. 

Förutom olika positiva effekter för de unga rapporteras samverkan även medföra fördelar för personalen som menar att de upplever att samarbetet gör att de känner sig stärkta i sitt uppdrag på olika sätt. Mentorer i skolan beskriver exempelvis att upplevelsen av att dela ansvaret kring eleverna med en coach har varit mycket positivt professionellt såväl som psykologiskt och emotionellt.