Du är här

Goda resultat på kort tid i Oskarshamn

Förutsättningarna för att en elev ska klara gymnasiet läggs redan i grundsskolan. Därför måste fler insatser sättas in redan i tidig ålder för att minska antalet avhopp. Kristinebergsskolan i Oskarshamn har gjort just det och på relativt kort tid har man nått goda resultat när det kommer till att öka behörigheten till gymnasiet.

- På ett enda år har vi redan rustat en rad elever att klara gymnasiet, elever som annars hade haft svårt att ens ta sig in på gymnasiet, säger projektledaren och specialläraren Anneli Juholt med ett stort leende. Sedan januari 2016 ingår skolan i Plug In-projektet, vars syfte är att få en större andel elever att klara gymnasiet.

Anneli Juholt har skäl att le. Av de 19 niondeklassare som ingick i projektet i våras kom 17 in på gymnasiets nationella program. Alla höjde sina meritpoäng, i extremfallet från 62,5 till 180 poäng på ett år. Och ännu har ingen hoppat av gymnasiet, trots att just det första året är det mest kritiska vad gäller avhopp.

Utan förstärkta insatser tror inte Anneli att siffrorna sett likadana ut för de 19 niondeklassarna.

- Ett par stycken kanske hade kommit in, resten hade gått på något av de individuella programmen eller kanske inte ens orkat börja gymnasiet, säger Anneli Juholt.

Vad har då skolan gjort för att åstadkomma denna förändring? Elevcoachen som de extra EU-pengarna bidragit till har varit viktig, men skolan hade inte lyckats vända utvecklingen för så många elever utan den grundläggande strategi som utarbetades några år tidigare.

- Det låter kanske självklart, men vi har under lång tid varit övertygade om vikten av att sätta barnen i centrum och se till varje individs individuella behov. Eleverna ska känna sig trygga här, de ska märka att vi bryr oss om dem. Och då måste vi pedagoger samarbeta mer än vi gjort tidigare, vi måste vara flexibla och följa devisen att alla har ansvar för alla elever, inte bara de elever som man har i sitt klassrum.

Eleven i centrum och större flexibilitet - det har också varit några av ledstjärnorna i de Plug In-satsningar som gjorts i delprojekt över hela landet. Så det var lätt för Kristinebergsskolan att haka på som en av de första högstadieskolorna i projektet.

- För eleverna är det inget konstigt, de är vana vid att vi glider in i varandras roller, säger SO- och svenskaläraren Kim Björk. En av framgångsfaktorerna tror jag är att vi lärare bryr oss lika mycket om alla elever. Det handlar om prestigelöshet. Om inte jag når fram till eleven och lyckas få honom eller henne att koncentrera sig, då har jag inga problem med att låta någon annan ta över.

Svenska- och engelskaläraren Tina Maslac ansluter till samtalet:

- Jag är så lite som möjligt i mitt arbetsrum, jag föredrar att finnas till hands för eleverna här ute i korridoren.

En annan viktig framgångsfaktor för skolan har varit de två mindre arbetsrum man ordnat , dit lärarna kan skicka elever som behöver extra hjälp. Schemat är upplagt så att där nästan alltid finns någon lärare som kan ta emot eleverna som kommer dit.

Matematik- och specialläraren Johan Olsson är en av lärarna som är knuten till Plug In och som brukar hjälpa elever som kommer till 74:an, ett av arbetsrummen.

- Eleverna som kommer hit har ofta fastnat i sista steget i en uppgift, läraren i klassrummet har inte kunnat hjälpa dem hela vägen fram. Därför tar vi över. Ibland lossnar det snabbt, ibland handlar det om ett mer långsiktigt arbete för att lära dem bättre studieteknik.

En elev, Dilaver Fejzulovic, berättar:

- Jag gillar att gå till 74:an, det blir roligare när man får sitta och jobba några stycken tillsammans.

Klasskompisen Alma Sjögren fyller i:

- Jag var skoltrött och behövde lugn och ro för att kunna koncentrera mig. Arbetsrummen har verkligen hjälpt mig.

Kompisen Edon Bungi lägger till:

- Jag tycker att det är skönt att sitta i ett litet rum med en vuxen som bryr sig om just mig.

Detta har varit ännu en framgångsfaktor på skolan, att eleverna kan välja att kliva ut ur klassrummet och gå till ett mindre rum istället och att det inte är något konstigt eller pinsamt.  Istället är det något som många vill göra. Johan Olsson berättar:

- Vi har flera A- och B-elever som också använder våra externa arbetsrum, vi får ofta frågan "kan inte jag också få gå till 74:an eller Lanternan?".  De har hört från kompisarna är där får man lugn och ro. Här i 74:an har vi mappar för de 19 elever som ingår i Plug In-projektet, så att vilken lärare som helst kan ta vid och kolla vad som behöver göras när eleven kommer in. Men vi har ingen skarp gräns mellan projekt-eleverna och de andra eleverna, alla får hjälp här.

De externa arbetsrummen har också fått stor social betydelse för elever som har en dålig dag eller behöver någon att prata med.

- När problemen är av allvarligare natur kopplar vi förstås in kuratorn, säger specialläraren Anneli Juholt. Och vi har en studie- och yrkesvägledare här på heltid. Men ibland kan det räcka med ett uppmuntrande samtal och lite värmande vuxenstöd.

En viktig roll  i arbetet har varit elevcoachen. Förra året hette han Sebastian Blomqvist, sedan i somras heter han Marcello Medina. Marcello arbetar deltid med spanskaundervisning och då kompletteras han av coachkollegan Filip Axell. Tre personer i 20-25-årsåldern som enligt skolan själva gör stordåd för elevrna.

I flera av Plug In-projekten har just elevcoacher inneburit  skillnaden mellan framgång och bakslag när det gäller att få elever tillbaka på banan. Coacherna är ofta närmare eleverna i ålder och har lättare att leva sig in i tonåringarnas grubblerier. De blir en slags brygga till övriga lärarkåren.

När elever inte vill komma till skolan är det ofta Marcello Medina de kontaktar.

- Jag fick ett samtal klockan 06.30 i förra veckan av en kille som sa att han "inte klarar det här". Men han kom till 74:an och vi fick en stund tillsammans.

Och nyligen fick Marcello ett sms från en kille inifrån ett klassrum. Han tar upp sin mobil och läser:

- "Jag behöver hjälp, hänger inte med, vad ska jag göra? Känns bara som om jag sitter och kollar in i en vägg". Jag svarade att han skulle sitta kvar och anteckna så mycket som han kunde, så kunde vi gå igenom anteckningarna efteråt. Det lugnade honom.

Även om inte lärarna i Plug In-teamet säger det själva går det att se att Kristinebergsskolan nu har brutit en av de mest oroväckande trenderna i svensk skola - att klyftan mellan högpresterande och lågpresterande elever ökar.

- Jo, det går att hjälpa de svagaste eleverna om man använder rätt metoder, säger Anneli Juholt. Projektet upphör till sommaren, men hon har förhoppningar om att få haka på ett nytt liknande projekt fram till 2020.

- Projektpengarna är viktiga, men ännu viktigare är vårt nya arbetssätt. Och det kommer att finnas kvar även när de extra pengarna försvunnit.

 

På bilden syns, från vänster, eleverna Edon Bungi, Alma Sjögren, Donatello Fejzulovic och Dilaver Fejzulovic. De har alla höjt sina meritpoäng sedan de började nian.